Dessa historier har varit publicerade i min blogg tidigare. Historierna är hämtade ur mitt minne, och kan givetvis vara fel i vissa hänseende. Som sagt, jag var barn när jag upplevde detta. 

 

 

En resa tillbaka i tiden

Jag reser tillbaka i mitt minne, en så där 34-36 år i tiden, 70 tal jag kan ha vart en 6-7 år gammal. Jag sitter inne i ett kök, det går i vitt o ljusblått två stolar ett bord och en kökssoffa. En vedspis, en spiselkrans, enkelfönster i gammalt glas (sånt där som inte är riktigt slätt) vill minnas ett blått hörnskåp och en vedlår. Den lilla stugan består av ett kök och ett rum, glasveranda och någon form av förstuga hall eller egentligen nått mindre.. Utanför förstugan och ytterdörren luktar det svagt av gammal kaffe sump och antagligen annat som hällts ut.

Jag är med min mamma inne på kaffe hos granntanten Signe Larsson. Det bjuds slät vetekrans och halvblaskigt kokekaffe. Skulle man dit på besök var det bäst att göra det när sonen David inte var hemma, han hade för vana att varje dag cykla in till Trollhättan för att dricka kaffe på Domus resturangen, oavsett väder så skulle han cykla till stan.. Han hade också ett intresse i att kasta diskus, detta gjorde han uppe på Hunneberg “Björndalen”. Alltså man kan riktigt känna dofterna inne i detta hus, det var gammalt, ganska instängt. Inget rinnande vatten och avlopp, visst det var inga skitgrisar, men hygienen måste ju vart begränsad. Och med tanke på alla cykelturer så är det klart att även detta gav resultat i dofterna i detta hus. Som sagt David var en udda person, och ansåg att i princip alla utom han själv och i viss mån hans mamma var idioter. Därav var det bäst att besöka när han inte var hemma. För Signe var en snäll människa och en fantastisk berättare om hur det var förr.

Signe hade flyttat till Västra Tunhem någon gång, skulle tro 20 talet, hon hade svarat på en annons där änkemannen Hjalmar Larsson sökte en hushållerska (det var ett jobb hon haft tidigare). Hjalmar hade ett antal barn och jobbade i kalkbrotten. Signe hade en son sedan tidigare (David) som hon ensam tog hand om. Hon gifte sig något senare med Hjalmar.

Kom nu ihåg att det jag berättar kan naturligtvis vara lite förvanskat i mitt minne, det är ändå så många år sedan och jag var blott ett litet barn.

Ett par historier som berättades tänkte jag förmedla. “Floget” som det kallas uppe vid Hunnebergs kant, alltså längst den lilla vägen som går från “Brôten” (eller “Bråten”) till  ungefär Prästgården, finns de som påstår att “Floget” gick från Holsby vägen fram till Aleklev, kan så vara. Men i min värld så är Floget ifrån “Brôten” till prästgården. En gång i tiden var det ett blomstrande samhälle, med en befolkningsmängd som rörde sig i antal kring ca 150 personer, och då pratar jag om sträckan mellan Holsgata och Aleklev..

Signe Larsson berättade en massa historier från en tid som just var en tid då kalkbrotten och befolkningen var stor i antal. Bland annat hur man gick upp genom Alekleven för att köpa mjölk, det låg ett torp alldeles ovanför kleven där man hade kor som gick på lös drift på berget. Idag tror jag det finns spår av en jordkällare och någon husgrund, tror huset brann ner någon gång på 50-60 talet. Man kunde alltså skönja ett aktivt liv med bofasta även uppe på Hunneberg i dessa historier.

Man anordnade danser på olika håll, fast det var något som var förenat med djävulen och synd enligt kyrkoherden Adolf Kloo. Vid ett tillfälle hade man just en sådan sammankomst i nygårdspark. Vid ängen som låg vid den såkallade “trevägs korsningen”. Det berättades om att prästen hade kommit på rusandes alldeles vild, och kört i väg ungdomarna med ramsor om synder och djävulens fördärv.. Kan tänka mig att det även smyg söps på dessa tillställningar, då man var ganska hårt hållna till IOGT logen.. Och det sågs ju naturligtvis inte heller med blida ögon hos kyrkoherden.

Hjalmar Larsson var den siste att bryta i berget, sista ugnen revs 1950. Den låg i närheten av prästgården, alltså den ugn som även finns att beskåda än idag strax innan “Pers krök”. Grottan som det bröts i är känd för alla infödda som den med istappen.. Brukar alltid bildas en istapp på vintern som säkert är 1,5-2 meter i omkrets, och den brukar hänga kvar så långt som in i Maj månad, har själv kastat snöboll vid det här stället i mitten på maj.

Jo, som sagt Hjalmar bröt i denna grotta och vid ett tillfälle rasade det. någon hade uppmärksammat raset då det dundrade o brakade. Man tillskyndade till platsen och så att grottan rasat in, men man såg ingen Hjalmar. Man skickade då någon att springa för att kolla med hans fru Signe, man mötte henne på vägen då hon stod o samspråkade med någon granne, och underättade vad som hänt.. Tillsammans sprang de hem till stugan, och där inne satt Hjalmar, han hade gått tidigare hem för han hade känt sig hungrig, ingen hade sett honom inte ens Signe. Raset skedde alltså senare efter han gått, hade han inte gått hem hade han troligen blivit kvar där inne.

En historia till  som slutade lyckligt men som kunde blivit mycket allvarligt, mer tur.. Någon gång under andra världskriget, fanns det soldater förlagda i Västra Tunhem, varför vet jag inte, vet heller inte vad det var för typ av soldater (om det var nån form av hemvärn eller vanliga rekryter), men det har alltid pratats om att det gömts flygbränsle i berget, kan ju ha vart av den anledningen. Men hur som haver, så var dessa soldater förlagda i IOGT lokalen.  När de inte befann sig där roade de sig med att ha manöver på stengärdet öster om kyrkan, där man byggde värn och övade skytte bla. Vid ett tillfälle så hade man haft rast, varit i IOGT lokalen och ätit o vilat. När man sedan går ut och har uppställning för vidare övningar, så brakar det till bakom byggnaden. Ett stort klippblock har lossnat och rullat ner från berget rätt in i väggen, precis på det ställe där ett antal militärer legat o vilat. Hade de legat där när klippblocket kom så hade ett antal personer strukit med. Snacka om tur och att ha ödet på sin sida.

Signe berättade ofta om människor och hur saker tedde sig i det samhälle som kallades för Floget. Tex hur man fick tillgång till en bit mark öster om kyrkan, där alla boende fick tilldelat sig en rad att sätta potatis. Hur hon och Hjalmar drygade ut sin kassa med att ha försäljning av dricka och annat från sin glasveranda. När de båda var med och spelade vid olika tillställningar, Hjalmar spelade dragspel och fiol (dock inte samtidigt), medans Signe spelade gitarr. Hur de blev surt bemötta när de valde att gå ur Logen IOGT. Om hur granntanten (senare min fars hus) Fjällkvist matade möss och råttor under diskbänken.

Apropå Fjällkvist,, Hjalmar Fjällkvist hade byggt huset som min far köpte efter hans bortgång. Fjällkvist bedrev tydligen någon form av trädgårdsmästeri han arrenderade den del som idag är kyrkogård norr om kyrkan. Denne Hjalmar tror jag var född i ett hus som stod längre ner mot vägen än det hus som finns idag. Fjällkvist hade många gånger uttalat sig negativt över alla gravstenar på kyrkogården. Han tyckte inte om dem..

Någon gång under 80 talet, vill jag minnas. På den tiden så hade de flesta husen och har säkert än i dag sluten septitank till toalett, (om man inte hade utedass). Oftast brukade det sammanfalla att slammsugaren kom till flera hus vid samma dag. Den här gången så var tank bilen nästan full, och var vid vårt hus sist. Bilen hade backat upp och stod bredvid huset, när helt plötsligt parkeringsbromsen släpper och tankbilen som väger en hel del får fart, den går nedför slänten rakt genom kyrkmuren, fortsätter rakt en liten bit för att helt plötsligt styra åt höger och fortsätter ner mot mur nummer 2. Där den stoppar mot ett stort träd. Men samtidigt som den stoppar mot trädet välter den omkull en gravsten, som det står Hjalmar Fjällkvists familjegrav.. Jag brukar inte tro på övernaturliga saker, men det här är ändå lite spooky… Va det gubben Fjällkvist som styrde?

 

August Jonssons efterträdare (eller affären Berghem)

 Jag går återigen tillbaka till min barndom och kommer ihåg affären vid floget. August Jonssons efterträdare eller affären Berghem.. Tre gånger i veckan gick jag med min mamma till affären under mina första 6 levnadsår, dessa tre dagar kom mjölkbilen. och levererade mjölk som man hade beställt innan. Samt att man småhandlade det som behövdes, på den tiden var det inte så vanligt med storhandlande som det är idag. Men visst åkte vi in både till Vargön och Vänersborg och gjorde större inköp på lördagarna. Men under 70 talet var det inte vanligt med köpcentra osv, vilket gjorde att små lanthandlare kunde överleva. Och det levde ganska mycket äldre människor i Västra Tunhem, som saknade körkort, och efter det att busstrafiken som gick upp vid floget lades ner 1969, så är det klart att det gynnade affären.

På 1800 talet och en bit in på 1900 talet fanns det ett antal mindre affärsrörelser längs floget vägen. Allt ifrån småskaliga bagerier, skomakare skräddare, försäljning av div dagligvaror osv..

Affären Berghem uppstod någon gång före 1890, och det var en Jonas Eriksson som var skomakare som hade en rörelse i sin lilla stuga hans fru skötte en affärsrörelse i köket, man hade ett antal stapel varor i ett köksskåp och kunderna fick sitta ner i kökkssoffan medans varorna vägdes o paketerades.

Vid mitten av 1890 talet togs verksamheten över av sonen August. Ett bostadshus på ungefär fyra rum skall ha flyttats från Höga, nere på slätten till Berghem, och i denna inrymdes både skomakeri och lanthandel. Någon gång 1908-10 skall man ha byggt till en ny affärslokal. Den inredningen som gjordes då var i princip den samma som fanns i affären när den lades ner på 1990 talet.

När August Jonsson dog togs affären över av barnen, tror det var 4 systrar. Minns bara namnen Annie och Ester, de andra två har förvunnit ur mitt minne. Man hade också hjälp av sin kusin som börjat jobba där som springpojk, Fritz Jansson. Det var väl egentligen Fritz som skötte affären, i 76 år jobbade denne Fritz i den lilla butiken, till sin död 88 år gammal. Någon gång under skulle tro det handlade om 40 talet var Fritz med och startade ICA, och i o med det blev den lilla lanthandeln en ICA affär.

Jag minns tydligt min barndom, när man kom till affären framför allt vid juletid, det var alltid mycket folk i den lillalokalen och man handlade över disk. Man hade julpyntat i skyltfönstret och det såldes julgranskarameller som Ester hade gjort, de var väldigt noggrant gjorda vill jag minnas. Som barn så blev man ofta inbjuden till de gamla systrarna, för de var väldigt barnkära, och man fick alltid något gott att äta. Jag kan minnas än idag hur det såg ut i köket där de satt och pratade. jag vill påstå att det var ganska grå tanter med antigen håret i page eller en hård knut..

Fritz Jansson tillhörde en syskon skara som var ganska stor, den bestod av Sigfrid, Harald, Fritz, Birger, Gustav, Alma och Anna, fanns ytterligare en bror som jag inte minns namnet på han var gift med Margit som bodde bredvid affären och far till Reidar Jansson som jag tror bor kvar i det huset än idag. Denne brodern dog någon gång på tidigt 70 tal eller sent 60 tal. De flesta av bröderna jobbade i kalkbrotten. När de var i drift. Birger han som många Tunhems bor känner som träskulptör, skall en gång i tiden även vart kyrkogårdsvaktmästare, men blev av det jobbet pga att han egentligen var för lat.. Denna uppgift kom från Signe Larsson, vet inte hur överensstämmande det var för jag tror inte de var så väldigt goda vänner..

Som sagt många var släkt med varandra på orten, men det märkliga var att många av denna generation inte gifte sig utan stannade kvar i sin egen syskongrupp, Vid Holsgata bodde tex Birger, Gustav, Alma och Anna. Fritz vet jag bodde i ett undantag vid affären tills det att systrarna gått bort. vet inte om det kan vart så att det begränsades avsevärt då Floget folket och bönderna på slätten inte skulle gå samman, en gång i tiden var det otänkbart att en Floget grabb skulle kunna äkta en bondtös.. Floget folket höll sig för sig själva, och såg också med tveksamma ögon på de som flyttade in under den tid som byggden avfolkades och stabor flyttade in.

Under min minnes resa så kommer hela tiden dofter tillbaka, och naturligtvis finns det dofter från affären. Tex källaren där mjölk och läsk förvarades, vid juletid när torkad lutfisk fanns till försäljning, nymalt kaffe osv..

Affären var på sin tid en samlingspunkt där folk träffades och bytte skvaller, ville man veta något om vad som hänt det senaste så var det affären man skulle besöka.

Några roliga episoder som jag minns, var tex att jag vid något tillfälle köpt något, minns inte om det var glass eller något godis.. men fatum var att det var så gammalt att det börjat växa mögel på det.. jag gick in igen o klagade, då svarade Fritz, att mögel var bara nyttigt, för det gjorde man penicillin av.

En gång på slutet av 70 talet, hade GB kommit ut med en glass som hette “Skateboard” det låg lite i tiden.. Jag minns fortfarande hur Fritz och även hans bror Gustav som jobbade i butiken ibland gapskrattade åt denna konstiga glass och hur man kunde döpa nått till så konstigt som “skate bo”..

Fritz och hans bröder ingick i en sångförening som hade sitt sätte i Västra Tunhem, de var de som bla brukade sjunga in våren på stengärdet vid valborg. Och tidigare så hade man vissa evenemang i logen lokalen och ofta så annonserades det att det ingick sång av bröderna Jansson. Detta resulterade i att Fritz ofta gick runt i sin butik och nynnade o gnolande på någon melodi vilket till barnens förtjusning blev att man kallade honom för “PomPom”..

Det sista minnet jag har från affären är någon gång tidigt 90 tal. Fritz hade som oftast båda sina bröder i affären, Gustav utnyttjades att hämta saker medans Birger satt på en stol och pratade med folk.. Jag var inne och köpte cigaretter, och det skall jag säga bästföredatumet på dessa var från ett annat årtionde, det var väl så att  de sista åren var nog omsättningen i butiken inte speciellt stor.

Jo, en sak till Fritz bytte bil väldigt ofta, det kunde handla om varje år eller åtminstone vartannat.. det skulle vara nytt. Det var väldigt viktigt, och det kom sig av att han vid ett tillfälle fått köra kungen i sin bil vid ett älgjakts tillfälle. Det råder lite delade uppgifter vad som hände. En historia säger att Fritz hade skjutsat kungen mellan olika pass. En annan historia säger att kungen blev ifrån åkt och att Fritz hade så lägligt funnits på plats med sin bil så han hade fått skjutsat honom till den plats de övriga grevarna och prinsarna befann sig.. Sant är iallafall att konungen skall på ett eller annat sätt blivit skjutsad av denne handelsman.. Och skulle det hända igen så skulle ju kungen inte vara tvungen att åka i en gammal bil.

Detta får bli min sista resa i minnet för nu.. Risk att det blir uttjôtat. Kommer säkert tillbaka igen någon gång till mitt barndoms Västra Tunhem och Floget. Det finns ju en massa människor som jag minns, Bröderna Jansson, systrarna Jonsson och deras bror som var kantor i kyrkan Karl Jonsson. Sigfrid och Olga Lind. Systrarna Liva och Stina. Gubben Mogel, Irma och Karl på Soldat torpet. Signe och Hjalmar Larsson, David Högberg. Adel Roos. Dahlgren i backen (minns inte förnamnet kan vart Åke? hade tydligen en bussfirma i trollhättan) Gunnar “Murren” Holmin,  Bertil o Inga på Hea, Karin vid Bommen, Torsten och Karl-Erik vid Hols by, deras syster Emmy som gift sig med en utsocknes Kurt Samuelsson. Och en massa andra människor, som levde sina liv vid Floget..

 

En diskuskastare från Floget

 Jo, först vill jag ställa lite till rätta, i det jag skrivit tidigare. Jag har en liten passion för släktforskning och har fuskat lite på amatörnivå. Vilket gör att jag har en del databaser och annat som jag nu gjort en snabb koll i för att verifiera minnet. Jag har haft rätt i stort, men det jag vill tillägga i det jag skrivit tidigare är.. Jag påstod att Hjalmar Fjellqvist skulle vart född i ett hus närmare vägen än det hus som står där idag.. Detta var fel Hjalmar Fjellqvist var född i Bolstad Dalsland, men gift med en kvinna som var från Tunhem.

Systrarna i affären som jag tappat namnet på var, Annie, Berta, Ester och Ellen. Alla var de födda på slutet av 1800 talet.

Jag trodde att Signe Larsson skulle ha flyttat in till Tunhem någon gång under 20 talet, detta verkar inte stämma utan Signe måste ha flyttat dit någon gång under 30 talet.. och slutligen Hjalmar Larsson dog inte 1973 utan 72.

Jag hade också en fundering kring en Dalgren som bodde nedanför Aleklev,  jag hade för mig att han hette Åke och att han hade ett åkeri, ev ett par bussar i Trollhättan.. Fick en bekräftelse från hans barnbarn, Jo han hette Åke, men han var platschef på GDG med ansvar från Lilla Edet och en bra bit upp på Dal. (hade några bussar,, ja,ja det hade han ju). Jag vill minnas denne Åke som en strikt och myndig person alltid klädd i kostym, lite utseende som den gamle finans ministern Gunnar Sträng..

Jo minnet hängde ju med ganska hyggligt måste jag nog säga, till och med så jag blir smått imponerad av mig själv.

Om jag då skulle berätta om en person jag vidrört förut, grannfruns son David.

David  Högberg var född i Holma församling i Dalsland 1921. Han var oäkta son till Pigan Signe Högberg i Sunnanå. Det står även i kyrkboken att Fadern enligt uppgift är norsk och är bosatt i Norge.. Men inga mer uppgifter vem denne skulle vara.

Signe flyttar sedemera som vi vet till Västra Tunhem för att ta tjänst som piga/hushållerska hos änkeman Hjalmar Larsson. David finns uppenbarligen med för det är något jag fått uppfattning om tidigare tex vid en filmsnutts visning från en film som kantor Karl Jonsson spelat in, där man kan se David åka skidor i någon form av skidtävling, i samma skidspår kan man även se en mycket ung scoutledare Gösta Krona. David skall även enligt uppgift vart aktiv idrottare i Västra Tunhems idrottsällskap, han var en ganska duktig diskuskastare och det höll han på med länge i sitt liv.

Vad jag minns av den man var att han var mycket egen och speciell. Han hade för vana att tycka att alla människor var idioter utom han själv och ev någon enstaka gång även hans mamma. Han hade tydligen arbetat i hamnen i Göteborg (obekräftade uppgifter) men skulle någon gång i slutet av 60 början på 70 lagt av att arbeta, vet inte om det var så att han fick nån form ev förtidspension, eller som jag vill minnas ryktet sa, att han sparat ihop så mycket pengar genom ett snålt leverne så han inte tyckte att han behövde arbeta mer.. Jag vet inte..

Han hade vid något tillfälle vart med i en friidrottstävling, på Senior nivå, och tydligen presterat såpass med sin Diskus att han fick pallplacering. han hade en Gul träningsoverallsjacka som det stod Sverige med blått på ryggen. Den hade alltid på sig när han begav sig upp på berget för att träna, (jag hörde alltid att man kallade det för Björndalen, men börjar tvivla när jag verifierar minnet, skulle faktiskt kunna heta Enedalen).

David cyklade oavsett väder och vind in till Trollhättan, varje dag utom Söndag. Jag vet att jag såg honom en gång på Domus resturangen, villt diskuterades med likasinnade (en del skull kalla dessa personer för “orginal”).

Han var tekniskt handikappad kunde ingenting med händerna. Mamma Signe fick tillexempel laga punkteringar på cykeln, för det kunde han inte. En gång i tiden hade han en Motorcykel, och hade kommit från vargö hållet uppe vid Floget, något hände och det blev motorstopp, (kan vart så enkelt som bensinstopp) han hade gapat och skrikigt så det nästan hördes över hela Floget,   SIGNE!! Och Signe hade kommit sättandes, hon fick skjuva motorcykeln hem medan han gick före och spotta o svor. Minns att den episoden var något som grannen Sigfrid Lind länge efter det pratade om och tyckte att det var för bedrövligt.

Varje dag i kostym, vit skjorta och slips, samt hatt och blanka skor. Så kunde man se David under 70, 80 och i princip fram till hans död på cykeln.

Han var vegetarian och då handlade om att bara äta rotfrukter, varför just det vet jag inte, men kommer tydligt ihåg när Signe skulle koka potatis till honom så fick de aldrig koka mer än i 10 minuter..

Några episoder, Tv,n hade gått sönder, David var i upplösningstillsstånd. Signe fick dit en repratör, som laga den, och när han ville ha betalt tyckte David att för det lilla så var det alldeles för dyrt, “För jag är själv TV reparatör, men jag har inga verktyg”…

Efter att mamma Signe gick bort, så blev livet tämligen besvärligt och ledsamt och stor sorg. Min farbror och en av Hjalmars barnbarn “Slampe Kjell” hade kommit in till David vid ett tillfälle för att titta till honom, först fick de sitta ner i köket och vara tysta för han hade en seans i rummet bredvid där han påstodsig prata med andar, bla sin mamma.. Han hade en advetsljusstake i fönstret som hade stod där året om, och det blinkade i den, och det var andarna som pratade genom ljusstaken. Då hade Kjell blivit rent ut sagt förbannad, och gått fram till ljustaket och vridit åt den lampa som var lös, och skällt ut honom att nu får det vara nog med dumheter.. Det kan ju bli kortslutning och hela huset brinner ner..

Efter mammans bortgång växte även trädgården igen, och det sa han var för att han ville ha naturtomt för det var så fint.. Fast i grund och botten var han lat.. Cykla till stan och kasta diskus på berget det orka han, men se till att det tex fanns ved i vedboden det gjorde han aldrig, det var stackars Signe som fick släpa hem en o annan pinne från skogen om hon ville elda i spisen..

I slutet av sitt liv hade han stora problem med sina fötter, och fick dessa omlagda av hemtjänsten ett par gånger i veckan, en gång hade han pratat om att ett liv där det bara blev svårare och svårare att klara sig själv var inte värt att leva, han hade också koll på vilken kombination av mediciner som kunde ta bort eländet,, jag vet inte…  men han var en egen och enligt mig en konstig figur.

 

Bergsprängarns Sigfrid

Jajamen, då kör vi en gubbe till.. En individ från min barndom. Sigfrid Lind. Sigfrid var en herre som under min barndom bodde tillsammans med sin fru olga, nedanför Aleklev. Fast innan detta hade de bott i kyrkvaktmästar bostaden “Norrlund” som ligger nedanför kyrkan, (idag är den fastigheten såld till privat ägo). Han var alltså kyrkvaktmästare, och bodde då i den fastigheten fram till sin pension, bör vart någon gång -71. Efter detta skulle jag tro att de köpte fastigheten de bodde i fram till Sigfrids död 1985.

Jag vet egentligen inte så mycket om den här mannen och vad han gjorde tidigare, men är ganska säker på att kalkbrotten var nog en del av hans tidigare liv, då han var uppvuxen i Tunhem.  Sedan vet jag att han lade ett antal stenmurar vid Floget, samt antagligen vid utbyggnaden av kyrkogårdsmurarna när kyrkogården växte, (något i mitt minne vill ha det till att även den Åke Dalgren som jag nämnt tidigare som var platschef på GDG, skall ha lagt en och annan sten ihop med Sigfrid, fast detta har jag inga belägg för..) Någon gång på tidigt sent 70 tal eller tidigt80 tal så hjälpte Sigfrid min pappa att rätta till stenmuren, han lade om alltihop, och skall då vart någonstans runt 75 år. Han var urstark och hade ett sinne för  att lägga murar så stenarna kom på exakt rätt plats.

Uppe i Aleklev, huset högst upp  bodde på 70 talet en lastbilschaufför vid namn Valter Karlsson och hans familj. Detta hus fick jag för mig att jag hört att Sigfrids fru Olga hade nått med att göra. Och att det en gång i tiden fanns en smed som bodde i detta hus, “Halte smen”..  Jag gjorde lite efterforskning på detta och kom fram till följande. Jo, det fanns en smed bosatt i huset, som hette Lars Johan Larsson och var från Trökörna, och dog 1906. Till detta hus flyttar sedan en familj där fadern heter Karl Georg Andersson Lind och är Bergsprängare, född i Flo. Han har med sig fru Selma (född i Tunhem) och några barn, bla sonen Karl Sigfrid.. Jaha, det var inte Olga som hade med det huset att göra utan det var Sigfrid själv. Han var alltså uppväxt i Alekleven, och avslutade sitt liv på nästan samma ställe..

Olga däremot visar sig komma från ett soldattorp tillhörande Hol Gartegården, var detta är vet jag inte då adresser från då och nu har ändrats ett antal gånger. Men hennes far var Soldat 411 Karl Andreasson Öman, och det som sig bör hos en soldat familj kryllade av avkomma. Hon hade bortåt 9 syskon vissa gick bort tidigt.

Jag minns Sigfrid och Olga från den tid de bodde nedanför Aleklev, jag minns hennes hemmabakade kakor, det bjöds alltid på rejäla kakfat. De var trevliga och snälla människor, även om jag som liten tog en genväg över kyrkogården, jag höll mig på kyrkogårdsgångarna och gjorde inga som helst avsteg från dessa, jag hälsade glatt på Sigfrid, men han skällde ut mig efter noter, för där fick inga barn visstas utan att ha någon förälder med, jag glömmer aldrig detta. För jag kände mig ganska paff.. Och var inte beredd på det bemötandet. Men som sagt detta bör vart på tidigt 70 tal, kanske inte var mer än 4-5 år. Men upplevelsen fastnade så antagligen fick jag rejält med skäll..

Men annars var det en snäll gubbe. Han använde Rallar snus, och drack inte något nämnvärt, möjligen öl, för han var som så många andra från Floget knutna till nykterhets logen. Jag minns en blå Simca, Sigfrid var väl ingen mästar chaufför, och ju äldre han blev så blev hörsel o syn naturligtvis sämre, och bilkörningen därefter. Jag har kvar i minnet hur det slirades på kopplingen och varvades innan man kom iväg, och sedan gick det på ettans växel ända bort till grottorna vid ringeken, innan tvåan lades i..

Jag minns också en episod kan ha vart 1984-85 då personen som köpte huset högst uppe i Aleklev efter Valter Karlsson, på eget bevåg spärrade av kleven, för att hon ville vara i fred och menade att detta var privat mark. Till saken hör att kleven var en gammal kyrkväg för folket på berget och hade alltid fungerat som så att själva vägen inte tillhörande huset. Utan folk passerade upp och ner till berget och det fick man helt enkelt finna sig i om man bodde där, och så hade det alltid fungerat även under Karlssons tid, men nu hade nya ägaren tröttnat på spring och spärrat av så ingen kom förbi.. Det gick en marsch som hette Silverloods marschen, där en massa folk deltog och man hade alltid gått upp i kleven. När det var dags för den årliga marschen denna gång blev det en del tumult, ägaren till huset vägrade och arrangörerna tyckte att de hade rätt, vilket resulterade i att det kom fler människor dit som var nyfikna, bla en viss David Högberg.. David hade tagit parti för husägaren och gapa o skrek och blev mycket upprörd  i diskussionen, detta gjorde att även Sigfrid kom för att se vad det var som stod på. Sigfrid försökte tala om att man inte kunde stänga av och att det var en kyrkväg, det slutade med ännu mer gap och hotelser, bla skall David ha sagt till Sigfrid “Hade du inte vart så gammal så skulle bunta ihop dig”  Sigfrid svarade att det spelade ingen roll om han så vart 100 år så skulle David aldrig någonsin vara karl nog till att klara av det.. Och ärligt hade det blivit handgemäng så tror jag Sigfrid hade kramat livet ur David, för denne Sigfrid var urstark, även i äldre år, som sagt han la stenmur vid 75 års ålder.

Kleven förblev avstängd, och om jag inte är helt fel ute så drog man om och lade en stig så man får runda huset för att sedan ovanför komma på kleven igen.

Sigfrid gick bort i december 1985, 79 år gammal. Hans fru Olga flyttade till Vargön.